Världens största vapenimportörer inkluderar kärnvapenmakter
Författat av Thalif Deen
NEW YORK (IDN) — En tydlig ökning i vapenimporter till Europa, Östasien och Oceanien under senaste 5 åren har bekräftat den kontinuerligt snabba ökningen i global vapenförsäljning —en stigande trend som inte berörs av en fallande världsekonomi eller den 2 år långa nedstängningen under pandemin.
Enligt en undersökning gjord av Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) som släpptes den 14 mars, var Asien and Oceanien fortsatt den största importerande regionen för avancerade vapen och stod för 43% av den globala importen mellan 2017 – 2021.
Sex länder i regionen—Indien, Australien, Kina, Sydkorea, Pakistan och Japan—var bland de 10 största importörerna globalt.
“Spänningar mellan Kina och flera länder i Asien och Oceanien är den största orsaken till de ökade vapenimporterna i regionen”, sa Siemon T. Wezeman, Senior Researcher inom SIPRI vapenöverföringsprogram
“Dessa spänningar är även en viktig faktor i vapenöverföringen från USA till regionen. USA är fortsatt den största leverantören till Asien och Oceanien, eftersom vapenexporter är en viktig del i USA:s utrikespolitik riktad mot Kina.”
Fyra av världens nio kärnvapenmakter finns i Asien; Indien, Pakistan, Kina och Nordkorea. De andra kärnvapenmakterna är Storbritannien, USA, Frankrike och Ryssland, tillsammans med Israel i Mellanöstern.
Paradoxalt nog så är dessutom fem av de stora kärnvapenmakterna—Storbritannien, USA Frankrike, Kina och Ryssland—även fem av de permanenta medlemsländerna (P5) med vetorätt i FN:s säkerhetsråd. Säkerhetsrådet primära mandat är att upprätthålla internationell fred och säkerhet.
Men skapandet av det mandatet är i princip upp till P5-länderna. Samtliga rustade till tänderna med kärnvapen och en massiv arsenal konventionella vapen, såsom stridsflygplan, stridshelikoptrar, drönare, missiler, krigsskepp, stridsvagnar, pansarfordon och tungt artilleri, med mera.
Den senaste rapporten från SIPRI om globala vapenexporter och -importer gavs ut nästan 6 månader efter slutsatserna i 2021 års årsbok från SIPRI, som utvärderade den aktuella statusen på upp- och nedrustning, samt internationell säkerhet. De viktigaste slutsatserna är att även om antalet kärnvapen minskade under 2020 så placerades fler ut hos operativa styrkor.
Det totala antalet kärnvapen i globala militära lager verkar nu öka, ett oroande tecken på att den nedåtgående trend som har kännetecknat globala kärnvapenarsenaler sedan slutet av det kalla kriget har avstannat”, säger Hans M. Kristensen, Associate Senior Fellow med SIPRI:s Program för kärnvapennedrustning, vapenkontroll och icke-spridning och chef för Nuclear Information Project vid Federation of American Scientists (FAS).
“Rysslands och USA:s senaste förlängning av New START i februari … var en lättnad. Men utsikterna för ytterligare bilateral kärnvapenkontroll mellan kärnvapenmakterna är fortfarande dåliga”.
Enligt 2021 års årsbok från SIPRI innehar Ryssland och USA tillsammans över 90 procent av globala kärnvapen. Båda har omfattande och kostsamma program på gång för att ersätta och modernisera sina kärnvapen, leveranssystem för missiler och flygplan, samt produktionsanläggningar.
“Både Ryssland och USA ser ut att lägga mer vikt på kärnvapnens betydelse i sina nationella säkerhetsstrategier”, säger Kristensen.
Övriga sju kärnvapenmakter antingen utvecklar eller placerar ut nya vapensystem, eller har meddelat sin avsikt att göra det. Storbritanniens “Integrated Review of Security, Defence, Development and Foreign Policy”, som publicerades i början av 2021, ändrade en policy för att minska landets kärnvapenarsenal och höjde Storbritanniens planerade tak för kärnvapen från 180 till 260.
Kina är mitt uppe i en betydande modernisering och expansion av sitt kärnvapenlager, samtidigt som Indien och Pakistan också verkar utöka sina kärnvapenarsenaler.
Wezeman sa till IDN att Asien har varit den region med den största vapenimporten – “vilket naturligtvis inte är så förvånande med tanke på regionens storlek”. Mellanöstern kom på andra plats, även om det är en mycket mindre region till ytan och även i befolkningsmängd.
Han menade att pågående eller återkommande konflikter i många länder i regionen och djupt förankrade hotbilder ger en stor efterfrågan på vapen.
“Inte ens Israel, som har en avancerad vapenindustri, kan tillgodose sin egen efterfrågan på vapen, än mindre någon av de andra länderna i regionen”.
Han hävdade vidare att de oljerika länderna i regionen har möjlighet att köpa betydande volymer vapen från utlandet. Flera andra länder har goda relationer med länder som är villiga att finansiera delar av sin vapenimport.
Han förklarade, “Ansträngningar att bygga upp nationella vapenindustrier pågår i flera länder, särskilt Turkiet, Förenade Arabemiraten och Saudiarabien. Men det är en lång väg kvar innan det kan resultera i stora förändringar i vapenexporten till regionen”.
Samtidigt döljer den lilla minskningen av globala vapenöverföringar stora variationer mellan regionala trender, sa Wezeman.
“Samtidigt som det skedde en del positiv utveckling, t.ex. vapenimport från Sydamerika som nådde sin lägsta nivå på 50 år, bidrog ökade eller fortsatt höga vapenimporter till platser som Europa, Östasien, Oceanien och Mellanöstern, till en oroande vapenuppbyggnad.
Enligt rapporten från SIPRI importerade Mellanösterns länder 2,8 procent fler vapen mellan 2017–2021, än de gjorde mellan 2012–2016. Detta följde en ökning med 86 procent av vapenimporten till regionen mellan 2007–2011 och 2012–2016.
När konflikten i Jemen fortsatte och spänningarna mellan Iran och andra länder i regionen var fortsatt höga, spelade vapenimport en viktig roll för säkerhetsutvecklingen i bukten.
Vapenimporten från Saudiarabien – världens näst största vapenimportör efter Indien – ökade med 27 procent mellan 2012–2016 och 2017–021.
Qatars vapenimport ökade med 227 procent, vilket tog landet från att vara den 22:a största till den sjätte största vapenimportören globalt. Däremot minskade vapenimporten till Förenade Arabemiraten (UAE) med 41 procent mellan 2012–2016 och 2017–2021, vilket tog landet från att vara den tredje största till den nionde största vapenimportören globalt.
Alla tre länder, samt Kuwait, har lagt stora beställningar på större vapensystem som planeras för leverans under de kommande åren, sa SIPRI.
Rysslands invasion av Ukraina fortsätter att påverka oljepriset, vilket pressar de genomsnittliga normala drivmedelspriserna i USA till över 4,33 USD per gallon – från cirka 2,50 USD förra året.
På frågan om den förväntade ofantliga ökningen av oljepriserna – utlöst av USA:s förbud mot rysk oljeimport – skulle resultera i ytterligare ökningar av vapenköp av länder som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Qatar och Kuwait, säger Wezeman till IDN. Alla dessa länder har redan betydande beställningar på större vapen, med leveranser planerade under de kommande åren.
“Ökningen av oljepriserna och därmed ökningen av statens intäkter – kommer att underlätta eventuell ytterligare vapenanskaffning”, sa han.
Men han tillade att “det är för tidigt att avgöra om sådana beställningar kommer att realiseras – och om de gör det kommer det att ta några år innan faktiska leveranser kan ske, inte minst när den europeiska efterfrågan på vapen sannolikt kommer att öka och befintliga produktionslinjer för vapen har begränsad kapacitet”.
Samtidigt stod Ryssland, som är i krig med Ukraina sedan den 24 februari, för 19 procent av all export av stora vapen mellan 2017–2021. Men såg sin export krympa med 26 procent mellan 2012–2016 och 2017–2021.
Den totala minskningen av Rysslands vapenexport berodde nästan helt på minskade vapenleveranser till två mottagare: Indien och Vietnam. Flera stora vapenleveranser från Ryssland till Indien väntas dock under de kommande åren. [IDN-InDepthNews – 14 mars 2022]
Thalif Deen är en tidigare chef inom Foreign Military Markets på Defence Marketing Services; Senior försvarsanalytiker på Forecast International; och militärredaktör Mellanöstern/Afrika på Jane’s Information Group, USA.
Foto: Sikorsky HSS-2 Sea King Amerikansk helikopter vars produktion har licensierats till tillverkare i Storbritannien, Italien, Kanada och Japan. Kredit: US Navy